En styck glad unge!

Öland

Med tanke på förra inlägget så var det på det berömda håret att vi kunde komma iväg till Öland som planerat. Men det gjorde vi och ännu en gång förundrades vi över hur mycket som faktiskt går in i en Mondeo. Det är som ett lastfartyg, den sväljer en barnvagn, resesäng, Siris gåvagn och alla andra tusen prylar man har med sig när man är barnfamilj och det skall övernattas. Plus 3 vuxna och 2 barn i bilen, eftersom Barbro gjorde oss sällskap till Öland. Det är något visst med Öland, jag blir liksom lite, lite lyckligare när jag åker på bron från Kalmar över till Öland.

Morfar fotograferar en Arontorpsros

        Thea hittade finfina klätterstenar på en av utflykterna

  Att min pappa är en stor entusiast vad gäller både flora och fauna är ju ingen nyhet. Men jag blev både häpen och imponerad när Thea pekade i trädgården och frågade "Morfar, de här blåa blommorna, är det skilla eller blåsippa?" Det visade sig dock vara en liten blå pärlhyacint.

Siri, som ännu vägrar släppa taget och gå för egen maskin traskade nöjt fram och tillbaka på grusvägen med sin trotjänare lära-gå-vagnen. Jag börjar dock bli lite skeptisk till om man verkligen lär sig gå med vagnen. Utan vagn alltså.

Förberedelser

Finaste gräddtårtan med jordgubbar odlade i Kalmar!

   Uppvaktning av en blivande 35-åring. Jon fick inleda med att sätta sig på en prutt-kudde. Därefter tårta och present.

                                                                                                                          

.

1 maj brasa ute på Öländska Alvaret

Jon i isolering

Vissa saker är bra att undvika. Kräksjukor hör till den kategorin. Jon åkte på en riktig värsting-variant för två veckor sedan. Smittsamt som tusan eftersom han lyckades bli smittad av vår granne i samband med att de tog en fika utomhus, i trädgården. I efterhand har vi fått veta att samtliga barn på deras son Pelles dagis och samtliga föräldrar till barnen på den avdelningen åkte dit på kräksjukan. Plus Jon då, visade det sig en sisådär 12 timmar efter fikat med Fredrik. Med tanke på hur dålig Jon var så enades vi om isolering för att öka oddsen för oss andra att klara oss. Han spenderade följaktligen 3 dygn i arbetsrummet med nedre badrummet nära till pass. Jag delade ut kokt ris med smör och cola till vår cellfånge och försökte i övrigt hålla mig och Siri hemifrån så mycket som möjligt dessa dagar. Turligt nog var Thea hos Vesa denna vecka. Så Siri fick prova på thaimat på sushi-haket i Ekerö centrum, lååånga promenader, och hänga på biblioteket till stängningsdags kl 20.

Vi åkte till Ikea och investerade i ett kök             Långa pass i sandlådan

Efter 3 dygn ansåg vi Jon friskförklarad och oss själva utanför riskzon och Jon blev utsläppt ur sin lilla cell. "Vad stort det är" sa Jon när han kom in i vardagsrummet efter isoleringen.


Men det tog faktiskt nästan en hel vecka innan Jon hade återhämtat sig helt från den här kräk-pärsen. Att jag och Siri faktiskt klarade oss är lite av ett mirakel.