Advents-mys!

Thea älskar julen. Ju mer jul, desto bättre, tycker Thea. Faktum är att hon framfört kritik för vårt kanske något sparsmakade adventspynt här hemma. Jag tycker dock att det finns en charm i att vänta lite med tomtarna tills julen verkligen närmar sig. Med några undantag förstås :-)

Notera Theas sommarklänning advents-aftonen till ära!

Årets coolaste tomtar finns i år på Hemtex!

I fredags var dagis stängt. Jag och Thea beslutade oss för att sätta händerna i årets lusse-bak. Väldigt roligt, men ett heldagsprojekt. Tänk att det blir så många lussekatter av 50g jäst.

Lusse-katter och en glass-strut blev Theas favoriter

Köravslutning

Förra helgen var det grande finale med Music Kidz. Scenen togs i besittning av ett 40-tal taggade barn mellan 4-11 år och sen blev det konsert inför alla stolta föräldrar. Thea är visserligen förtjust i att sjunga, men inte så förtjust i att man tittar på henne under framträdanden, sagt och gjort jag och Vesa placerade oss i bakersta raden i publiken. Inte ofta man medvetet söker upp en riktigt lång person att ha framför sig men det gjorde jag alltså denna dag. Det var ju i och för sig inte jättesvårt att hitta en person som är längre än mig. Sen sprakade föreställningen igång, för de flesta barnen innebar det att de började sjunga körens signatur-melodi "Vi är Music Kidz". Thea fokuserade istället på att frisera körkompisen Amiras hår. Amira, 3 år, valde att sätta sig ner på bänken, varpå Thea följde efter. När första låten var slut deklarerade Thea att hon inte ville ha sina stövlar på sig, gick fram till scenkanten, tog av sig stövlarna och kastade helt sonika ner dem från scenen. Sedan återtog hon frisör-positionen vid Amira. Tills fröken presenterade låten "Kramas". Då kunde vi höra Theas klara stämma från scenen: " Min mamma älskar den här låten, det är hennes favorit!". Och nu är den definitivt det :-)

Morfar på besök!

Bamse-spelet. En favorit i repris för Pappa, som spelade detta flitigt med mig när jag var liten

Thea visar upp sin fina skottkärre-gång på gympan...

och balansgången...

Ingen vacker syn..

Ja, ni ser rätt. Min gröna pärla. På en bärgningsbil.

Det här är lite utav en återblick från oktober. Det började med att jag och Jon tog en semestervecka på Malta. Efter två dagar fick jag extremt mycket sammandragningar och det kändes både otäckt och opraktiskt att vara på Malta och knappt kunna röra sig. Vi avbröt semestern och reste hem efter ett par dagar, trist förstås men semester kan vi åka på fler gånger, barn föder man trots allt inte så ofta. Och när jag såg en maltesisk prematuravdelning för mitt inre så var beslutet ganska enkelt. Väl hemkomna åkte vi till Danderyd för att kolla upp sammandragningarna (som förstås hade avtagit nästan helt i samma sekund som vi klev av planet i Nyköping..). Men det var inte bara jag som inte var i toppform, min bil hackade på ett lite oroväckande sätt på väg mot Danderyd. Med mig och bebisen var det ingen fara, sannolikt hade min kropp reagerat på den plötsliga lång-marsch min kropp utsattes för under vår upptäcktsfärd på Malta. Läkaren upplyste mig även om alla andra godsaker det finns att välja bland såsom foglossning och urinvägsinfektion, mysigt.

Det var dock värre med bilen visade det sig. Med mer tur än skicklighet kom vi förvisso hem med bilen men sen var det stopp. När bilen skulle bärgas till Volkswagen gick den inte ens att få igång längre. Domen från Volkswagen blev att hela motorn behövde bytas ut. Till en blyg kostnad om 25 000 kr. Till saken hör, att om bilen hade körts 400 mil mindre alternativt kraschat i maj istället så hade hela kalaset hamnat på en tillverkningsgaranti som gäller för bilar som körts mindre än 10 tusen mil alternativt är yngre än 8 år gammal. Surt sa räven. Räddaren i nöden blev firman som jag köpte bilen ifrån, som anser att motorn inte behöver bytas ut och kostnaderna kan därmed hållas nere. Dock har de haft bilen i en månad, men jag håller tummarna för att vi snart får återse min fina, gröna bil igen!

Jon tar sig ett maltesiskt dopp!

Förkylt

November. Bortsett från min födelsedag så är det en riktig skitmånad. November och även februari skulle man lätt kunna hoppa över och lägga in en extra maj och en extra augusti månad istället. I november blir vi jämt förkylda. Likt förra året är det en elak bacill som Thea fått med sig hem från dagis. Men Thea är fantastisk på att dra fram det positiva och utbrast i ett febrigt, förkylt och snorigt tillstånd för nån vecka sedan:

" Mamma, vilken tur att du har köpt så många och så mjuka näsdukar nu när jag är så förkyld! Och tänk vilken förtjusande stjärna vi såg på himlen igår!"

Min lilla poet. Eller kanske blivande astrolog? Själv sitter jag nu här, med svidande näsa, ömma bihålor och en irriterande hosta och försöker hitta den tröst som Thea lyckades finna i Lambi och en vacker stjärnhimmel. Jag får helt enkelt försöka en stund till.

Två födelsedagar!

I år blev det firande i två dagar i november. Thea skulle egentligen varit hos Vesa på min födelsedag, därför valde vi att fira den någon dag tidigare. Nu blev det i och för sig så att Thea var hos oss även på min födelsedag, men en födelsedag kan man väl inte fira för mycket? Och så var det ju synd på tårtan som annars skulle förfaras... Sagt och gjort, det blev tårtkalas på kvällen på måndagen och tårtkalas i sängen på morgonen på torsdagen. Då hade tårtan dessutom hunnit safta till sig rejält :-)

Thea var sjuk under måndagen så vi ägnade delar av dagen åt att baka en tårtbotten. Med stort hemlighetsmakeri skapade Jon och Thea sedan en tårta av bakverket. (Jag blev tillsagd att sitta i soffan och blunda och hålla för öronen så att jag skulle bli riktigt överraskad sen, tyckte Thea).



Eftersom vi körde 2-dagars firande i år så ser jag med spänning fram emot nästa år, då jag faktiskt fyller år 11-11-11, känns minst lika maffigt som ett milleniumskifte om du frågar mig :-)

Ett skepp kommer lastat - med ett hus!

Världens största lego. Vi var förstås på plats tidigt som sjutton ute på Ekerö när det var dags för vårt hus att bli byggt. Och tur var det, för strax före kl nio så var hela nedervåningen på plats!

Plattan på plats

En vägg!

En nedervåning!

Känna overkligt, häftigt och ganska konstigt att man kan smälla ihop ett hus (vårt hus dessutom!) på en enda dag, med tak och rubbet. Vi kunde glatt konstatera att vår utsikt blir ännu bättre än förväntat, nämligen utsikt över Mälaren från övervåningen! Nu är det knappt ett halvår kvar till inflytt, känns märkligt att man kan slänga upp ett hus över en dag men att resten tar så lång tid. Elsa tyckte dock att stället kändes något spartanskt, det hade hon meddelat när syrran var på visning i ett av de hus de kommit längst med. Så det kanske behövs ett gäng månader för att få ordning på insidan. Spännande är det iallafall! Och Thea är väldigt förtjust över att hon kommer att bo så nära Elsa.

Inte vårt hus, men titta så fint det kommer att bli!

Två kära återseenden!

För några veckor sen hittade jag en riktig guldklimp i leksaksaffären. Nämligen mitt favoritspel från när jag var liten: Bamses Honungsjakt! Jag bara visste att Thea skulle falla för detta spel med samma entusiasm som jag när jag fick spelet en gång. Och mina förväntningar infriades, vi spelar nu Bamse-spelet ett par gånger om dagen. Varken jag eller Thea har tröttnat ännu i alla fall, även om jag kanske minns spelet som mer varierat än jag upplever det nu. För den som har denna upplevelse framför sig kan jag berätta att spelet går ut på att först bygga spelplanen som är i pussel-form och sedan gå en bana där man kan stöta på farmor, lille skutt, bamse, skalman och förstås vargen! Spelet går ut på att samla på sig så många honungsburkar som möjligt och vargen kan vara riktigt slug ibland :-). Ett tecken på att detta spel ligger djupt rotat i mitt inre är att jag, under premiäromgången, utbrast "Jon, det måste saknas ett kort, det ska finnas ett som säger att "Farmors honung är eftertraktad. Men här får du tre burkar att samla på". Tre tärningsslag senare dök kortet till min stora glädje upp. Och Jon kunde konstatera att jag minns en fras från ett spel jag spelade för minst 25 år sedan.


Mitt andra återseende har tagit skepnad av en dvd-box: Fem Myror är Fler än Fyra Elefanter. Jag har länge ansett det som en lite "knarkig" produktion (förlåt Magnus, Brasse och Eva!) men banne mig om jag inte får ta och äta upp min gamla hatt, för jag, Jon och Thea är helt förtrollade av denna hyper-pedagogiska samling av program. Om man ska ha en dvd-box, då ska man ha den här! Thea fullkomligt älskar att sitta och ljuda med och rita bokstäver i soffan och har i princip lärt sig alla bokstäver.