Tippetippetipptapp

Det börjar ju lacka mot Jul nu igen om någon händelsevis skulle ha missat det. Det har inte Thea missat kan jag lova som ikväll bad mig ställa klockan till i morgon bitti så att hon inte missar första avsnittet av Julkalendern. Traditionsenligt har jag hängt upp julkalendern i form av 24 röda små tomtestrumpor. Men i år blir det paket varannan dag till Thea och varannan dag till Siri. Eftersom Siri ännu inte har lärt sig att uppskatta små paket så har vi bestämt att slå in "gamla" leksaker istället. Så det åtminstone blir ett paket. Thea tyckte det var en bra idé, men först efter ett förtydligande om att hon inte kommer få gamla saker utan nya, fräscha saker i sina paket. Thea har gamla byggklossar som Siri är väldigt förtjust i. Kanske om vi skulle slå in ett gäng sådana?

Populär kloss. Och en suddig men väldigt rolig bild på Siri

Dansant

I lördags var det så dags. För den stora uppvisningen på Funkykidz. De skulle som jag tidigare nämnt vara utklädda till hundar, de flesta barnen hade därför på sig vita, bruna eller svarta kläder. Med andra ord någon slags hund-ig färg. Det föreslog jag för Thea här hemma också. Men det ville inte Thea så hon blev istället föreställningens lilla färgklick i sina pastellfärgade, randiga strumpbyxor, rosa t-shirt, leopard-öron och kattsvans.

En rosa hund. Med leopard-öron. Och kattsvans.

Thea var riktigt laddad inför föreställningen. Och förstås alldeles fantastisk uppe på scen. Nu är jag som förälder säkert något subjektiv i min bedömning, men banne mig om hon inte har lite talang, hon svängde som sjutton och lyckades pricka koreografin i stora drag. Och framför allt så hade hon väldigt, väldigt roligt!

En flock hundar

Grande Finale med Funkykidz-björnen

I helgen gästades vi av Morfar! Då fick han se både funkykidz uppträdandet och Theas lilla breakdance-skola med oss här hemma på kvällen. Hon är sjukt snabb med armar och ben på golvet, jag och Jon hade inte en chans att hänga med. Kanske kan vi skylla på längre ben..? Pappa avstod att vara med i dansskolan. Däremot var han en fena när vi spelade Gurka på kvällen. Jon, som åkte ut på en dam är säkert revansch-sugen. Vi ses snart igen!

Utsökt

Idag slog jag och Thea på stort och åt lunch i Ekerö centrum. Det blev sopplunch i någon slags frikyrklig lokal. "Utsökt soppa" kommenterade Thea och surplade glatt i sig av morotssoppan. Sedan undrade hon: "Mamma, de som jobbar som kockar och bagare, får de äta också eller lagar de bara mat åt andra?" Jag svarade att kockar behöver äta frukost, lunch och middag precis som alla andra men att när de jobbar, då lagar de bara mat åt andra. "Jaha", sa Thea besviket. Sen verkar hon inte ha funderat så mycket mer på matlagning som yrkesval. Ritare och dansare står fortfarande högst på listan.

Bageri och ateljé

Idag blev det en kort dag för Thea på dagis, i närmare bestämt en timme var hon där på morgonen. Vid lämningen fick jag nämligen reda på att kräksjukan har kommit till Theas avdelning. Just kräksjuka och diabetes är ingen höjdar-kombination eftersom man ju då kräks upp maten man ätit medan insulinet fortfarande är i kroppen och jobbar på tom mage vilket ökar risken för akut hypoglykemi. Med andra ord läskigt. Jag lämnade Thea, åkte hem, ångrade mig och hämtade henne. Som föräldraledig kan jag ju faktiskt välja. Att inte utsätta henne för risken.

Det blev en väldigt mysig dag här hemma istället med nya konstverk och bull-bak. Bullar och diabetes lirar egentligen inte heller så bra. Men hellre en bulle än att kräkas, tänkte jag när Thea glatt knådade degen i typ en halvtimme. Det behöver faktiskt inte vara så mycket socker i hembakade bullar upptäckte jag idag. 1 dl socker till en deg för 50 bullar enligt recept, det motsvarar typ 2g socker per bulle, det är inte mycket. Och pärlsocker kan man skippa och sockret i fyllningen kan bytas ut mot lite vaniljsocker. Och så kan man ta mer smör istället. Men visst, en bulle är och förblir en klump med kolhydrater. Med mer eller mindre socker i. Men ibland är man helt enkelt värd det.

Dagens konstverk har ännu inte namngivits. Dock är den tillägnad Ukki och Mummi.

Breakdansande konstnär

Det har hänt en hel del med Theas målar-kunskaper senaste halvåret. Det har liksom blivit lite mer genomtänkt. Och det är alltid lika roligt när hon döper sina tavlor. Hon har snart ett halvt galleri. "Nyckelpigis" är tillägnad Siri.

"Kanin som springer när det snöar"

"Lilla gumman"

"Nyckelpigis"

Annars är det dans som gäller. Jisses vad hon tycker det är roligt. Varje lördag går Thea på Funkykidz, en danskurs för 4-5 åringar. Nästa lördag är det avslutning med uppvisning på en scen i Ekerö centrum. Ska bli väldigt spännande för Thea har varit hemlighetsfull kring danserna och de drar för ett draperi på repetitionerna så man inte kan se ett skvatt. De ska vara utklädda till hundar fick jag veta förra veckan. Herregud, jag som inte kan sy. Jag skickade Jon till Buttericks istället. Utbudet på just hundutstyrslar var begränsat så det fick bli en kattsvans och ett par leopardöron.

"Leopard-öronen fick iallfall godkänt av Siri"

Men åter till Theas dans. Hon dansar varje dag här hemma. Det senaste är breakdance. Då ligger hon på golvet och sprattlar och snurrar. Siri tycker det är toppen att någon vill ligga på golvet med henne och brukar gapskratta.

Breakdance

Snygga moves

Slut-pose!

Siri rör sig!

Siri har lärt sig så mycket saker, det bara rasslar på här hemma på golvet. Här kommer den stolta redogörelsen för veckans senaste bedrifter.

Kan stå. Typ. Kan även ramla precis när som helst.

Kan äta själv. Mycket populärt. Ganska stort saneringsarbete efteråt.

Jag började nästan tro att Siri skulle hoppa över krypandet helt och en vacker dag bara ställa sig upp och börja traska. Men nu börjar det hända något. Jag skulle inte kalla det krypa, det är någon slags hastaktik med ena benet böjt som hon gett sig in på.

Siri är ganska vig. Från den här "split-positionen" viker hon sedan benen bakåt så att hon hamnar på mage. Prova gärna det själva..

"Klappa händerna när du är riktigt glad" hör till Siris absoluta favoritlåtar just nu. Eller egentligen vilken sång som helst. Bara nån klappar händerna också.

Ett musikalist geni

Ett farväl

Jovisst vet ni, det är sant. Den är såld. Och det var med blandade känslor jag såg min gröna pärla rulla iväg från mig och Fantans väg häromkvällen. Gamla Bettan. Min första, alldeles egna bil. Så nätt, så perfekt, så grön. Eller kanske inte så perfekt förresten, förra årets motorhaveri med bärgning kostade mig skjortan. Men det spelar liksom ingen roll. Jag älskade min gröna, fina bil.

Nu har vi en Mondeo. Känns lite som ett lastfartyg när man kuskar runt. Men jisses vad mycket det går in i den! Synd bara att den inte är lika grön som golfen. Det var så praktiskt när man glömt var man parkerat bilen på Ikea - då lyste det grönt någonstans och man hittade rätt på en gång. Svårare med den taktiken med en mörkblå bil. Fast vi har iallafall lyckats få den lite ringmärkt. Eller rättare sagt vår granne, som backade in i bilen och gjorde en rejäl buckla. Lite av en prestation eftersom hon hade sån där manick som piper när man kommer för nära en kant. Eller i detta fall vår bil.

Mer Jon

Nu har Jon varit borta i ungefär ett dygn. Att det är sex dygn kvar innan han kommer hem är för Thea en halv evighet.

"Jon saknar nog oss nu och vill att vi också ska vara i Indien, mamma", sa Thea idag vid middagsbordet.

Vid samma middagsbord kommenterade jag att det var mysigt att jag, Thea och Siri samtidigt satt och mumsade på makaroner och korv tillsammans (eller ja, Siri fick bara makaroner eftersom korv är för salt, men banne mig om inte hon var gladast av oss alla över att få hugga in i de små insmörade små pastabitarna).

"Näe, det är inte alls mysigt", replikerade Thea. "Vi äter ju utan Jon!"

Innan kvällens bokläsning så var Thea på kram-humör och delade ut en hel hög med kramar och sa:

"En mamma är det bästa man kan ha. Men jag kan inte leva utan Jon"

Trots att de ser sjukt uttråkade ut så ser man liksom att det är kvalitets-mys!

Kärleksförklaring till Jon

Idag åkte Jon till Indien. "Jon, jag tycker att det är tråkigt att du ska åka till Indien", sa Thea innan vi skulle köra honom till bussen. Den där Indienresan verkar hon sedan ha funderat över för vid nattningen så hade vi den här konversationen:

Thea: "Mamma, varför åkte inte du till Indien?"
Jag: "Menar du istället för Jon?
Thea: "Ja"
Jag: "Hade du velat det?
Thea:"Ja, för om du hade åkt istället då hade Jon varit här och kunnat jaga mig"

Populär kille

Dextrosol

I natt blev det dextrosol. Tre gånger fick jag väcka Thea och be henne knapra på dextro. Jag minns knappt hur många gånger jag var uppe och mätte hennes blodsocker, skulle tippa på sex gånger. Någonting håller på att hända med Theas värden. Vi misstänker att hon håller på att gå ur remissionsfasen, den sk smekmånadsfasen, vilket innebär att den lilla mängd insulinproduktion som Thea har kvar sedan hon fick diabetes sakta men säkert börjar ta slut i hennes kropp. Det innebär att vi kommer att få ställa om doser etc för att hitta rätt nivåer igen. Det kluriga när man befinner sig i övergången är att kroppen av någon anledning ibland låter sina egna betaceller jobba och ibland inte. Det gör det oerhört svårt att ställa in doser. Eftersom hon hamnat högt många nätter i rad valde vi att höja basinsulinet. Med facit i hand var det inte ett av våra bästa beslut. "Vad mycket dextrosol jag fick äta i natt, mamma!" saThea när hon vaknade och kröp ner bredvid Siri och gosade.

Statistik. Spelar liksom ingen roll hur låg sannolikheten för att drabbas av typ 1 diabetes är. Vi har den lik förbannat hos oss. Och jag tänker att varför kunde inte jag åka på den här skiten istället för Thea? Starka, modiga, fina Thea.

La Turquie: 5 points

Nu har även vi gjort det. Åkt på All inclusive. Praktiskt och bekvämt, helt enkelt perfekt för alla barnfamiljer! Underbart att under en oktobervecka få lite sol, värme och hav som uppladdning inför mörkret här hemma som härjar typ mellan november och mars. Så här i efterhand inser vi att vi kanske skulle bokat en resa tidigare, vi åkte nu sista veckan i oktober och det sammanföll även med hotellets sista vecka, vilket i praktiken innebar att det var ganska dött på folk, hotellet började förbereda sig för stängning vilket i sin tur innebar att underhållningen bestod i tre pigga reseledare som körde lite minidisco med barnen varje kväll i lobbyn (i broschyren ser man bilder på stora scener, artister etc), samt att man fick lite "vad köket har att erbjuda"-känslan på hotelletes buffeer. De tömde kort och gott frysarna inför stängningen. De tre sista dagarna fanns det tex bara pistage kvar i glassdisken. Thea tyckte dock det var toppen! Hon valde omsorgsfullt exakt samma sak ur buffén lunch och middag i en veckas tid: 3 chicken nuggets, 4 pommes frites, två korvbitar, oststavar (endast de tre första dagarna, sedan tröttnade hon på osten), samt lite spaghetti. Thea visade sig även vara en av de kanske största entusiasterna på minidiscot och hoppade förtjust med när brittiske "Danny the diva" gjorde några schyssta moves. Hon föredrog att se på den brittiska underhållningen istället för den skandinaviska, eftersom Danny dansade så bra :-)

Hotellet hade det i särklass finaste vattenland jag har sett någonsin, helt makalöst! Men 19 grader i poolen, det är banne mig inte varmt. Till och med Thea tyckte det var för kallt, så vi fick slopa vattenlandet och siktade in oss på det klart bättre tempererade havet som låg alldeles intill hotellet, typ 22-23 grader skulle jag gissa på. Jag föredrar strand och hav eftersom det finns så mycket mer att göra, så pool-förlusten kändes inte så stor. Dessutom tyckte Thea det var toppen med alla vågor och det hittar man inte så lätt i en pool iallafall.

Ett åk ner i det kalla vattnet. Därefter föredrog Thea varma havet

Saltvatten. Precis så som hav ska vara. Underbart!

Sandstrand, det gillar vi!

Thea ville aldrig sluta bada. Först när solen gått ner tyckte Thea det var dags att gå upp

Nöjd och glad. Som vanligt alltså.

Och väldigt, väldigt söt

Nån slags tornado har varit i Siris hår

Siri tyckte att havet var för kallt. Hon rynkade rejält på näsan när havet uppenbarligen inte uppgick till det 32 gradiga vatten hon är van vid från babysimningen. Hon fick bada i ett turkiskt handfat istället.

Resebyråns svar på Fritidsresors "Bamseklubb" var en piratklubb, och även om det var väldigt få barn kvar denna vecka så tyckte Thea att det var en av dagens absoluta höjdpunkter när det var dags för piraternas mini-klubb.

En dag åkte vi på Pirat-utflykt

Pirater på skattjakt!

Här blir Thea en fullfjädrad pirat!

11-11-11

Hörde att det tydligen är väldigt poppis att arrangera bröllop idag, med anledning av dagens datum. Eller så kan man ju bara fylla år istället.

Thea är hos Vesa denna helg så min födelsedag kommer därför officiellt firas på måndag istället. Thea ringde i morse och meddelande att hon hade en present till mig som hon ABSOLUT inte skulle avslöja. Meningen efter avslöjade hon att det är en teckning. "Oh nej, mamma, nu sa jag ju vad du skulle få!", utbrast Thea. "Ja men jag vet ju inte vad du har ritat, så det blir ju jättespännande ändå", svarade jag. "Ja, det kan bli så ibland, mamma. Det kanske blir en katt. Eller en kanin", sa Thea.

Siri var dock först med att uppvakta mig i morse. 06.10 deklarerade hon att hon ville ha en ny blöja och sedan ville hon i vanlig ordning sitta i vår säng och peta på täcken, kuddar och exalterat utbrista "Ti-tta!" till i princip allt. Den här morgonen pekade hon även på mig (eller hötte med fingret, det är oklart vilket) och sa "ma-ma-ma-ma-ma-ma".

Yoggi

Det har börjat lite ny personal på Theas dagis. En heter Sofie men namnet på den andra är fortfarande oklart, såväl barn som Theas fröknar har svårt att uttala namnet. "Georgijj... näe, jag får inte till uttalet på hans namn", sa Veronica, Theas fröken när jag frågade häromdagen. "Jag vet vad han heter, sa Thea. Han heter Yoggi!". Banne mig om jag inte ska ta och byta namn. Till Youplait.

Det friskar i..

Nu är det höst. På riktigt. Jag älskar hösten, det känns friskt och krispigt och det är en explosion av orange-gult! Men med hösten kommer även kylan och blåsten. Thea fryser typ aldrig. Och vill alltid ha klänning. Men idag, iklädd en sommarklänning, strumpbyxor och tröja hojtade till och med hon till när hon öppnade dörren och bokstavligen höll på att flyga iväg i blåsten. "Det friskar i, mamma!"

Förresten. Barnkanalen på Svt, de har en del riktigt bra produktioner. Som tex serien "Barn på sjukhus". Igår kväll tittade jag och Thea på svt.play och avsnittet om Anton, 10 år som har diabetes. Tror att Thea kände en enorm igenkänningsfaktor när han mätte sitt blodsocker, var på kvartalsbesök på diabetesmottagningen och när han tog sina sprutor. "Mamma, titta han tar sina sprutor i magen helt själv. Vad duktig han är!", sa Thea imponerat. Och kanske, tänker jag, kanske känner hon sig lite mindre ensam med sin diabetes efter att ha sett Anton.

Ma-ma och Ba-Pa

Siri har börjat intressera sig rejält för det här med kommunikation. Jag skulle kanske inte vilja kalla det en fullfjädrad tvåvägskommunikation ännu men vi kan tex ägna en halvtimme per dag åt att bara sitta och vinka åt varandra. Det börjar komma lite "ta-ta" som inom kort kommer att övergå till "titta" eller "Thea" är jag helt övertygad om. Om man är lite generös i tolkningen skulle jag nog även vilja påstå att det kommer lite "ma-ma" och "ba-pa" också. "Ma-ma" uttrycks dock enbart i gråtande form medan "Ba-pa" glatt jollras fram.

"Ba-pa"

Familjebad

Ikväll blev det familjebad i badkaret. Eller ja, 3 av 4 möjliga var i plurret iallafall. Och eftersom vi faktiskt kostade på oss att tända ett par värmeljus också så kanske vi kan kalla det mini-spa?

Siri, till synes helt oberörd av att Thea öser och öser och öser vatten över huvudet på henne, har en väldigt skön relation till vatten.

Himmel

Häromkvällen möttes jag och tjejerna av den här himlen när vi kom hem. Den gick banne mig inte av för hackor.

Kalsong-bus

Inspirerad av Bolibompa fick Thea häromdagen en kanonidé. Bolibompas originalidé var att ta en kaviartub, sätta tejp på förpackningen, skriva "Tandkräm" istället och ställa tuben vid någons tandborste. Vice versa med tandkrämstuben. Jag tyckte själv att det var en ganska rolig idé och sa att vi kanske ska busa med Jons tandkräm och kaviar då? Men Thea ville vidareutveckla idén och föreslog, dubbelvikt av skratt, att vi skulle sätta en tejpbit med texten "Tröja" på Jons kalsonger. Själva ordet kalsong har verkligen en förlösande effekt på en 5-åring, Thea skrattade så hon grät. Så, om ni ser en blond man i 35-årsåldern iklädd en kalsong på överkroppen så vet ni varför.

Cocos-Hanna-Montana Wigren

Det har börjat trilla in lite husdjur här på gatan. Inte mindre än tre familjer har satsat på kaniner. Det senaste tillskottet hör till Theas dagiskompis Sofia som gett sin lilla gnagare namnet "cocos-hanna-montana". Vi ville förstås titta på underverket och när vi kom över till Sofia samma kväll för att beskåda deras nya familjemedlem så hade kaninen även tilldelats ett efternamn. "Cocos-Hanna-Montana Wigren". Enligt Thea har namnet sedan dess utökats ytterligare och det senaste jag hört är "Cocos-Hanna-Montana Wigren Mimmi". En av de andra kaninerna här på gatan heter Nisse. Det känns plötsligt lite naket och rumphugget.

Konstverkstad

I april, precis före vår flytt till Ekerö minns jag att Thea sa "Mamma, jag saknar lekterapin på sjukhuset. Kan vi inte flytta dit istället? Det var en så kul dator där. Eller så kan vi ju skaffa en sån där dator!" Hon har även pratat en del om målarverkstaden som fanns på sjukhuset två dagar i veckan. Och tycker att vi ska åka dit och måla lite. Sedan funderar hon en stund. "Mamma, vet du att det kanske är andra barn nu på sjukhuset som har diabetes. Och som vill måla". Vi fixade vår egen lilla målarverkstad här hemma istället.

Bäst i klassen!

Jag har inte skrivit så mycket kring Theas diabetes. Nu har det gått ett drygt halvår sen den där dystra dagen i mars när Thea fick sin diagnos. Allt går. Minns jag att jag skrev då. Och det gör det. Dessutom klart bättre än väntat, mycket tack vare fantastiska Astrid Lindgrens sjukhus, lika fantastiska personal på Theas dagis och inte minst tack vare starkaste, modigaste och finaste Thea. En gång i kvartalet åker vi till sjukhuset för att ta Hba1c (ett värde som visar hur medelvärdet på Theas blodsocker legat under senaste kvartalet). Med andra ord ett viktigt värde, eftersom det ger oss en indikation på hur det går för oss. Hos oss utan diabetes ligger medelvärdet inom ett spann på 28-40 mmol. En person med diabetes skall sträva efter att ligga så nära detta som möjligt, läkarna har satt upp 52 mmol som måltal. Att ligga så normalt som möjligt minskar påfrestningar på kroppen och därmed också risken för senkomplikationer. Första kvartalet hade Thea ett hba1c på 42, andra kvartalet låg hon på 43 mmol. Det är fantastiska siffror. Att ligga lägre är nästan svårt eftersom man då riskerar att få väldigt många hypoglykemier (akut lågt blodsocker). Bäst i klassen!


Det svåraste med Theas diabetes är egentligen inte Theas sprutor med insulin. Det är snarare tiden mellan måltiderna, när blodsockret kan falla snabbt som det är klurigt. Thea visar ofta inga som helst tecken när hon har lågt blodsocker. Det blir därför svårt att släppa iväg henne själv, på egna äventyr. Att följa med kompisar hem efter dagis blir svårt, vilket känns väldigt tråkigt. Jag fyller gärna hela huset med ungar som vill komma och leka med Thea, men det är inte riktigt samma sak. Men allteftersom vi alla blir varmare i kläderna vågar vi ta ut svängarna lite mer, och hon får därför själv springa över till grannar på vår gata utan oss i släptåg. Känns oerhört viktigt att hon får göra det. Jag vägrar låta hennes diabetes sätta käppar i hjulen för hennes sociala liv, hon måste få leka och leva!


Thea är min hjälte. När vi är på leklandet och andra barn beställer pannkakor med sylt och jag förklarar att det inte är så bra för henne, förstår hon. Hon blir besviken men hon förstår. Och räddar situationen. "Mamma, vet du att köttbullarna var också jättegoda! Kan vi inte mysa i soffan och dippa gurka och morötter ikväll?"

Men så ibland. Då vrids den om. Kniven i hjärtat. "Mamma, jag är inte som andra. För jag har diabetes". Samma kväll anmälde jag mig till föräldraföreningen för barn med diabetes.

Siri 8 månader

Siri har hunnit bli stor (eller åtminstone större) under sommaren!

Mönstrat är det nya svarta!

Rasmus keps och Siri är ungefär lika stora

Babysim är verkligen toppen!