Nu har Jon varit borta i ungefär ett dygn. Att det är sex dygn kvar innan han kommer hem är för Thea en halv evighet.
"Jon saknar nog oss nu och vill att vi också ska vara i Indien, mamma", sa Thea idag vid middagsbordet.
Vid samma middagsbord kommenterade jag att det var mysigt att jag, Thea och Siri samtidigt satt och mumsade på makaroner och korv tillsammans (eller ja, Siri fick bara makaroner eftersom korv är för salt, men banne mig om inte hon var gladast av oss alla över att få hugga in i de små insmörade små pastabitarna).
"Näe, det är inte alls mysigt", replikerade Thea. "Vi äter ju utan Jon!"
Innan kvällens bokläsning så var Thea på kram-humör och delade ut en hel hög med kramar och sa:
"En mamma är det bästa man kan ha. Men jag kan inte leva utan Jon"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar