7 år

Idag har det hällregnat i princip hela dagen, med inslag av åska. Idag är det också sju år sedan mamma gick bort. 26 augusti. Så har vädret varit denna dag vart och ett av de sju år som passerat. Kändes både självklart och helrätt med regn idag om du frågar mig.

Lite sommar

Lyx är att bo 300 meter från en badplats

Elsa och Thea övar på att flyta. Med puffar dock.

Thea har gått på fotbollsskola en vecka i sommar. Tror vi kan konstatera att det kanske inte riktigt är hennes grej. Hon uppskattade inslagen av minidisco i omklädningsrummet långt mer än själva fotboll-andet. Men här ser vi henne imponerande nära bollen, lätt att hitta i sina rosa shorts, då jag verkar ha varit enda föräldern som inte investerat i dyra fotbollsskor, shorts samt knästrumpor till sin lekande 6-åring...

Studsmattan har blivit en favorit. "Hoppa!" hojtar Siri och  studsar runt som en liten boll därinne

Strandhäng med pappa och ett smörgåsrån

Vi har en liten guldgruva en halv kilometer från oss. Nämligen en stor men övergiven hallon odling. Här pratar vi hinkar med hallon! Jag började nästan gråta av lycka när jag såg det röda guldet glimma i snåren.

Thea är av samma skrot och korn som jag och delade min hallon-glädjeyra

Högläsning av Morfar

Syskon-mys framför Nasse 

Skola och dagis

Plötsligt har Thea blivit ett skolbarn. Äntligen , sa Thea som längtat efter den här dagen
sedan vi var och besökte skolan på öppet hus i våras

Thea och Olivia 

Siri är numera inskolad och klar på dagis. Det gick som en dans, hon bryr sig inte ens om att säga
hejdå till oss vid grinden utan pinnar snabbt iväg till sandlådan och börjar gräva istället

Nike 2-3 veckor

En väldigt fin storasyster

En till lika fin storasyster

En styck glad men något sömnlös 3- barnsmamma

Thea kan cykla!

Man minns dagen. När lärde sig cykla. Häromdagen lärde sig Thea cykla. Efter mycket om och men så satte hon sig till slut på cykeln. Vi föreslog denna aktivitet förra året men Thea har verkligen inte varit sugen på att lära sig cykla. Tills alldeles nyligen. En dag tog det, sen kunde hon cykla! Lite kvar att jobba på med starten och inte minst att stanna, men annars bara svischar hon fram här på gatan.

Jon fick rätt bra med motion den här dagen

Siri ville förstås också cykla

Nike i närbild

Blir lite "Huset på prärien"-stämning med den där hjälmen  på huvudet.
Men hon är väldigt söt!

Det tar på krafterna att äta stup i ett

Fin

Nike verkar nöjd över att ha checkat in hemma hos oss på Ekerö

Hallon & Vinbär

Vi har vattnat lite åt syrran medan de är på Öland och i Göteborg. Tror inte att deras fetbladiga växter i badrummet behöver bevattning dagligen, men vi går ändå dit en sväng nästan varje eftermiddag. I deras trädgård finns nämligen vinbär och vilda hallon. Och när vi ändå är där i egenskap av vattnings-patrull så brukar vi titta till de smakrika bären på baksidan. Ljuvligt! Jons vinbärsbuskar börjar visserligen sina något på röda klasar, men mina vilda hallon, det är som att det poppar upp nya perfekt mogna små hallon varje dag! Och bara tanken på att dessa läckerheter skulle förfaras under deras två veckor långa semester känns otänkbart. Siri har tidigt förstått tjusningen med bär, det är som hon aldrig gjort annat än länsat vinbärsbuskar.

Pappa upp i dagen!

Tänk att ha vilda hallon på tomten..

Med magen full av sura och söta bär

The mothership

Dubbelvagnen är numera i bruk. Lite som att kuska runt med ett lastfartyg

Hypoglykemi

Dagen efter Nike föddes kantades av en rejäl dos obehaglig dramatik. Thea fick hypoglykemi, vilket innebär akut lågt blodsocker. Bristen på socker är då så stor i kroppen att hjärnan får för lite socker för att kunna arbeta normalt och man kan då bli medvetslös, eller ännu värre hamna i koma. I Theas fall innebar det att hon betedde sig märkligt och satt och fnissade på toaletten samt endast kunde uttala vokaler. Lyckligtvis var hon vid såpass medvetande att Vesa kunde mata i henne dextrosol på dextrosol för att få upp blodsockret. I väntan på ambulans. När ambulansen anlände hade hon återfått sitt tal men fick åka in till sjukhuset på kontroll. Thea minns ingenting av händelsen eftersom hon inte var vid fullt medvetande. När jag pratade med henne satt hon i bilen hem från sjukhuset och berättade istället upprymt att hon köpt en leksak till lilla Nike på förmiddagen och hade en ny randig klänning på sig. Dagen efterlämnade dock en ganska skärrad finsk släkt i Finland där dramat utspelade sig. Och en lika skärrad mamma här hemma i Sverige.

Låt oss hoppas att vi slipper uppleva detta igen. Någonsin.

Nike

Nu har finaste Nike kommit! Den 20 juli kl 03.01 valde hon att titta ut. 3205g, 51 cm. Precis som mina övriga tjejer så är hon förstås ovanligt söt!

Nike, 6 timmar gammal, strax före utcheckning från Huddinge sjukhus

En liten men glad storasyster! Lite som julklappsöppningen på julafton .

Syskon-bad

Linn och Thea

Thea i någon slags stork-position

Nostalgi

I samband med vår tripp till Göteborg gjorde vi en liten nostalgi-tripp till Floda och det hus där jag växte upp. Väldigt roligt att få se igen. Och lite konstigt. Eftersom det kändes som att den där lilla blodlönnen plötsligt växt från liten buske till gigantiskt träd. Det fick mig liksom att inse att åren har gått väldigt fort.

Tors väg 16

Picnic-macka vid skogsbrynet på Tors väg

Smultrontjuven

Vi har haft besök av en smultrontjuv. I form av en räv som återkommande stått och mumsat bland våra fina smultron. Det är en väldigt fin räv så vår första reaktion var att beundra den fina räven och ta lite bilder. Men när vår besökare började återkomma så övergick vår beundran i lite mer frustration. Räven är nämligen något mer tam än vad som är rimligt för en räv. Vi har varit bara ett par meter från räven utan att den gjort någon som helst indikation på att bli rädd och springa sin väg. Nej, han tar istället andra hållet runt studsmattan, springer förbi oss och återvänder till våra smultron.

Bandmask. I Eurpopa tämligen vanligt, i Sverige ännu mycket ovanligt. Men man har dock funnit bandmask hos ett fåtal rävar även i Sverige. (Tummen ner för EU som slopat karantän på hundar som släpat in bandmasken i landet) Det vill man helst inte åka på. Sannolikheten att räven ska ha bandmask samt dessutom bajsa på just våra smultron är förstås inte så stor, men när man sett en räv nosa och äta av smultronen vid upprepade tillfällen, känns det ändå halvkul att släppa loss sina barn på samma smultron dagen efter. Vi fattade det trista beslutet att kassera våra smultron. Jättetrist. Men därefter har vi bara sett räven använda vår trädgård som passage till andra, mer bär-rika trädgårdar på gatan.

Våra fina smultron

Ulrik och Ica

Thea: "Mamma, du vet Ulrik och Ica, de har väldigt fina blommor".
Jag:"Vem är Ulrik?" 
Thea: "Ah men hallå, de bor ju här bredvid!", (Thea pekar otåligt mot våra grannars hus över gatan)

Det tar en bra stund innan polletten trillar ner hos mig. Thea refererade till våra grannar Per och Ulrika (Ulrik och Ica, ni hajar?!). Väldigt sött!

Ingen brådska

Enligt mina beräkningar borde hon redan vara född. I onsdags typ. Det är en väldigt livlig krabat jag har i magen, känner mig lite som en torktumlare, men bråttom verkar hon i alla fall inte ha. Det gör inget. Jag har inte heller någon brådska till touch down. Det går liksom ingen nöd på mig här hemma. Vi passar på att fixa med trädgården och har monterat en lekstuga. En glad försäljare hävdade att den monteras på 4 timmar, det är säkert möjligt, om man är 4 vuxna och inte har barn. För oss har det snarare tagit dagar eftersom Siri inte riktigt upplevt projektet som lika prioriterat. Men nu står den här i all sin prakt, superfin. I övrigt har vi en sån där hederlig, svensk sommar, dvs parerar aktiviteter mellan regnskurarna. 

Siri hjälper till med bevattningen

Målning av virket till lekstugan

Handy man in action

Thea har förstås även hunnit ha sommaravslutning på dagis. Tänk att hon redan är så stor att hon ska börja skolan i höst, jag har fortfarande lite svårt att greppa det.  

Bästa Veronica!

En väldigt liten pool. Eller en väldigt stor dinosaur

Utflykt till den sk "Blå Lagunen" här på Ekerö. En gammal sandgrop man fyllt med vatten  som är alldeles blågrönt.
 Besök  hit rekommenderas!

Siri var så förtjust i stranden att hon inte ens märkte när vi andra började mumsa på ka-ka (macka).
Det hör inte till vanligheterna att en sådan händelse går henne förbi..

Utflykt till Rosenhill, ett "hippie"-ställe bara några kilometer från oss. Ser först ut lite som en soptipp, men när man kikar närmare så är det riktigt pittoreskt med odlingar av frukt och grönsaker, ett charmigt café samt faktiskt ett eget litet musteri där man kan musta sina äpplen. Förekommer ibland även självplock i odlingslandskapet på äpplen, bär och grönsaker. Och så fanns det förstås kaniner. Det var nog dessa små varelser som imponerade mest på mina tjejer.

Nästa projekt är att bygga en sandlåda. Vi har slitits mellan valen att bygga själva eller köpa en tryckimpregnerad och färdigbyggd variant på Bauhaus, men eftersom tryckat trä trots allt kan utsöndra arsenik och andra otrevligheter som man kanske helst inte sätter sina barn vid så föll valet på att bygga med vanligt virke istället. Idag har detta virke inhandlats. Innan detta kunde ske behövde takfästen monteras på bilen. Efter några svordomar från familjens egen handy man samt ett konstaterande om att "det följde med några överflödiga delar i förpackningen" kunde vi ge oss iväg. Siri valde att sova bort hela utflykten, ett ganska bra val om man är 1,5 år gammal. Det svåraste momentet med utflykten visade sig faktiskt vara när vi kom hem med plankorna på taket. De där fantastiska spännena från Jula gjorde visserligen att virket inte åkte av bilen, men det var också näst intill omöjligt att få loss eländet från taket. För ett ögonblick kunde jag för mitt inre se hur vi till Huddinge förlossningsinfart anländer med 8 plankor på taket. Återkommer gällande detta bygge. Eller om vi föder först. Vi får se.