Nike i närbild

Blir lite "Huset på prärien"-stämning med den där hjälmen  på huvudet.
Men hon är väldigt söt!

Det tar på krafterna att äta stup i ett

Fin

Nike verkar nöjd över att ha checkat in hemma hos oss på Ekerö

Hallon & Vinbär

Vi har vattnat lite åt syrran medan de är på Öland och i Göteborg. Tror inte att deras fetbladiga växter i badrummet behöver bevattning dagligen, men vi går ändå dit en sväng nästan varje eftermiddag. I deras trädgård finns nämligen vinbär och vilda hallon. Och när vi ändå är där i egenskap av vattnings-patrull så brukar vi titta till de smakrika bären på baksidan. Ljuvligt! Jons vinbärsbuskar börjar visserligen sina något på röda klasar, men mina vilda hallon, det är som att det poppar upp nya perfekt mogna små hallon varje dag! Och bara tanken på att dessa läckerheter skulle förfaras under deras två veckor långa semester känns otänkbart. Siri har tidigt förstått tjusningen med bär, det är som hon aldrig gjort annat än länsat vinbärsbuskar.

Pappa upp i dagen!

Tänk att ha vilda hallon på tomten..

Med magen full av sura och söta bär

The mothership

Dubbelvagnen är numera i bruk. Lite som att kuska runt med ett lastfartyg

Hypoglykemi

Dagen efter Nike föddes kantades av en rejäl dos obehaglig dramatik. Thea fick hypoglykemi, vilket innebär akut lågt blodsocker. Bristen på socker är då så stor i kroppen att hjärnan får för lite socker för att kunna arbeta normalt och man kan då bli medvetslös, eller ännu värre hamna i koma. I Theas fall innebar det att hon betedde sig märkligt och satt och fnissade på toaletten samt endast kunde uttala vokaler. Lyckligtvis var hon vid såpass medvetande att Vesa kunde mata i henne dextrosol på dextrosol för att få upp blodsockret. I väntan på ambulans. När ambulansen anlände hade hon återfått sitt tal men fick åka in till sjukhuset på kontroll. Thea minns ingenting av händelsen eftersom hon inte var vid fullt medvetande. När jag pratade med henne satt hon i bilen hem från sjukhuset och berättade istället upprymt att hon köpt en leksak till lilla Nike på förmiddagen och hade en ny randig klänning på sig. Dagen efterlämnade dock en ganska skärrad finsk släkt i Finland där dramat utspelade sig. Och en lika skärrad mamma här hemma i Sverige.

Låt oss hoppas att vi slipper uppleva detta igen. Någonsin.

Nike

Nu har finaste Nike kommit! Den 20 juli kl 03.01 valde hon att titta ut. 3205g, 51 cm. Precis som mina övriga tjejer så är hon förstås ovanligt söt!

Nike, 6 timmar gammal, strax före utcheckning från Huddinge sjukhus

En liten men glad storasyster! Lite som julklappsöppningen på julafton .

Syskon-bad

Linn och Thea

Thea i någon slags stork-position

Nostalgi

I samband med vår tripp till Göteborg gjorde vi en liten nostalgi-tripp till Floda och det hus där jag växte upp. Väldigt roligt att få se igen. Och lite konstigt. Eftersom det kändes som att den där lilla blodlönnen plötsligt växt från liten buske till gigantiskt träd. Det fick mig liksom att inse att åren har gått väldigt fort.

Tors väg 16

Picnic-macka vid skogsbrynet på Tors väg

Smultrontjuven

Vi har haft besök av en smultrontjuv. I form av en räv som återkommande stått och mumsat bland våra fina smultron. Det är en väldigt fin räv så vår första reaktion var att beundra den fina räven och ta lite bilder. Men när vår besökare började återkomma så övergick vår beundran i lite mer frustration. Räven är nämligen något mer tam än vad som är rimligt för en räv. Vi har varit bara ett par meter från räven utan att den gjort någon som helst indikation på att bli rädd och springa sin väg. Nej, han tar istället andra hållet runt studsmattan, springer förbi oss och återvänder till våra smultron.

Bandmask. I Eurpopa tämligen vanligt, i Sverige ännu mycket ovanligt. Men man har dock funnit bandmask hos ett fåtal rävar även i Sverige. (Tummen ner för EU som slopat karantän på hundar som släpat in bandmasken i landet) Det vill man helst inte åka på. Sannolikheten att räven ska ha bandmask samt dessutom bajsa på just våra smultron är förstås inte så stor, men när man sett en räv nosa och äta av smultronen vid upprepade tillfällen, känns det ändå halvkul att släppa loss sina barn på samma smultron dagen efter. Vi fattade det trista beslutet att kassera våra smultron. Jättetrist. Men därefter har vi bara sett räven använda vår trädgård som passage till andra, mer bär-rika trädgårdar på gatan.

Våra fina smultron

Ulrik och Ica

Thea: "Mamma, du vet Ulrik och Ica, de har väldigt fina blommor".
Jag:"Vem är Ulrik?" 
Thea: "Ah men hallå, de bor ju här bredvid!", (Thea pekar otåligt mot våra grannars hus över gatan)

Det tar en bra stund innan polletten trillar ner hos mig. Thea refererade till våra grannar Per och Ulrika (Ulrik och Ica, ni hajar?!). Väldigt sött!

Ingen brådska

Enligt mina beräkningar borde hon redan vara född. I onsdags typ. Det är en väldigt livlig krabat jag har i magen, känner mig lite som en torktumlare, men bråttom verkar hon i alla fall inte ha. Det gör inget. Jag har inte heller någon brådska till touch down. Det går liksom ingen nöd på mig här hemma. Vi passar på att fixa med trädgården och har monterat en lekstuga. En glad försäljare hävdade att den monteras på 4 timmar, det är säkert möjligt, om man är 4 vuxna och inte har barn. För oss har det snarare tagit dagar eftersom Siri inte riktigt upplevt projektet som lika prioriterat. Men nu står den här i all sin prakt, superfin. I övrigt har vi en sån där hederlig, svensk sommar, dvs parerar aktiviteter mellan regnskurarna. 

Siri hjälper till med bevattningen

Målning av virket till lekstugan

Handy man in action

Thea har förstås även hunnit ha sommaravslutning på dagis. Tänk att hon redan är så stor att hon ska börja skolan i höst, jag har fortfarande lite svårt att greppa det.  

Bästa Veronica!

En väldigt liten pool. Eller en väldigt stor dinosaur

Utflykt till den sk "Blå Lagunen" här på Ekerö. En gammal sandgrop man fyllt med vatten  som är alldeles blågrönt.
 Besök  hit rekommenderas!

Siri var så förtjust i stranden att hon inte ens märkte när vi andra började mumsa på ka-ka (macka).
Det hör inte till vanligheterna att en sådan händelse går henne förbi..

Utflykt till Rosenhill, ett "hippie"-ställe bara några kilometer från oss. Ser först ut lite som en soptipp, men när man kikar närmare så är det riktigt pittoreskt med odlingar av frukt och grönsaker, ett charmigt café samt faktiskt ett eget litet musteri där man kan musta sina äpplen. Förekommer ibland även självplock i odlingslandskapet på äpplen, bär och grönsaker. Och så fanns det förstås kaniner. Det var nog dessa små varelser som imponerade mest på mina tjejer.

Nästa projekt är att bygga en sandlåda. Vi har slitits mellan valen att bygga själva eller köpa en tryckimpregnerad och färdigbyggd variant på Bauhaus, men eftersom tryckat trä trots allt kan utsöndra arsenik och andra otrevligheter som man kanske helst inte sätter sina barn vid så föll valet på att bygga med vanligt virke istället. Idag har detta virke inhandlats. Innan detta kunde ske behövde takfästen monteras på bilen. Efter några svordomar från familjens egen handy man samt ett konstaterande om att "det följde med några överflödiga delar i förpackningen" kunde vi ge oss iväg. Siri valde att sova bort hela utflykten, ett ganska bra val om man är 1,5 år gammal. Det svåraste momentet med utflykten visade sig faktiskt vara när vi kom hem med plankorna på taket. De där fantastiska spännena från Jula gjorde visserligen att virket inte åkte av bilen, men det var också näst intill omöjligt att få loss eländet från taket. För ett ögonblick kunde jag för mitt inre se hur vi till Huddinge förlossningsinfart anländer med 8 plankor på taket. Återkommer gällande detta bygge. Eller om vi föder först. Vi får se.

Murar, polacker och ögonbryn

Mina damer och herrar, muren är på plats! Här kommer en liten snabbresumé i bildform.

För ett par veckor sedan hade vi en ovanligt hektisk morgon. En snickare skulle komma och påbörja lite förbättringsarbete invändigt, en montering av rullgardiner skulle avbokas, jag skulle till jobbet och Jon och Siri skulle iväg till Jons jobb och löneförhandla. Halv åtta skulle snickaren komma, ungefär samma tid som det var lämpligt att vi började åka mot våra jobb och löneförhandlingar. Jag rusade runt och torkade bort frukost från bord och barn samtidigt som jag packade en skötväska samt försökte sätta upp en tofs i mitt för korta hår. Klockan var då tio över sju och jag började känna lätt stress. Ropade på Jon som från badrummet hojtar "Jag kommer strax, jag håller på och färgar ögonbrynen". Ja men det kändes ju som en rimlig aktivitet denna morgon. Någonstans här dök snickaren upp och tog vår uppmärksamhet från de berömda ögonbrynen. För er som någon gång färgat ögonbrynen så vet ni förmodligen hur viktigt det är att den där cremen inte sitter i för länge. Med sitt solblekta hår blev effekten på Jon så att säga rejäl och man kunde för ett ögonblick lätt ha förväxlat Jon med en av de polacker som bygger altan i grannens trädgård. Men kanske en effektiv avledar-manöver när det ska löneförhandlas?

Pappa, Pi-pi och Pippa

Siris ordförråd har växt. Hon bubblar ut spännande ljudkombinationer, det mesta dock mycket svårtolkat i dagsläget. Vanligast förekommande är uttrycket "Hej Siri". Eftersom folk alltid ser så glada ut när folk säger hej till henne så har det för henne blivit ett uttryck för när något helt enkelt är riktigt bra! Det kan tex vara när det serveras mat eller när man möter en granne på gatan.

Hej Siri!

Siri har fått kläm på vem det är som är pappa i vår familj. Thea har hon också full koll på. Men mig har hon fortfarande svårt att placera, jag pendlar mellan att heta "hej Siri", pappa och pi-pi. Jag tänker att min tid kommer. En dag kommer hon att veta i vems mage hon låg och puttrade i 9 månader. 

Ka-ka. Ett annat populärt ord. Det betyder nämligen macka och används flitigt av Siri. Ibland följt av att hon ursinnig river ner en skål med fil i golvet. Vi tror att det betyder att hon uppskattar bröd mer än fil och flingor... Vi har därför inlett med ritualen att frukosten alltid inleds med en halv ka-ka och sedan kompletteras med fil och flingor. Då går det utmärkt, tycker Siri.

Siri med bröd

Siri med fil

Vi befinner oss visserligen mitt i sommaren men tipp-tapp refrängen från Midnatt råder verkar ändå ha fått fäste hos siri. "La-la-la-la-la", trallar hon i verserna och klämmer sedan i vid refrängen "Pippa, pippa, pippe-pippe-pippa, pipp!, pipp-a!". 

Hipp hurra för Thea som är 6 år!

Thea 6 år!

Firades på beställning av Thea med Fisksoppa och Pannkakstårta!

Klassisk säckhoppning. Fortfarande lika roligt. Förutom för Linn som stack sig på något vasst 

och behövde plåster. Och Olivia som blev ledsen och började gråta när hon insåg att 

hon inte skulle vinna... Medverkade gjorde trots allt Vilda, en tjej som 5 minuter tidigare suttit och surat under vårt bord och varit missnöjd över bordsplaceringen. Dramatik på hög nivå som ni förstår. Grannen kom förbi och undrade om det var ok att han klippte gräset medan vi hade kalas. Jag frågade honom om det var ok att vi hade kalas. Känns som att vi lät 10 gånger högre än hans gräsklippare...

Fast det slår förstås inte Jons Skattjakt. Han skickade upp hela barnaskaran i slänten

 och skogen efter nya ledtrådar. Galet uppskattat av alla barn. Förutom Olivia och Vilda. Som återigen blev ledsna och arga när de insåg att de inte kunde komma först fram till ledtrådarna. Trams. 

Fotbollsskola

Thea har börjat i Fotbollsskola. Eller ja, eftersom jag skriver det här inlägget så rackarns sent, så har faktiskt fotbollsskolan hunnit ta semester. 

Så nu har jag sällat mig till föräldraklungan. Och stått i duggregn 6 söndagar och tittat på när 5-6 åringar i klunga jagar en boll. Faktum är att det har varit väldigt underhållande. Thea inledde första träningen med att ta bollen med händerna istället. "Man får ju aldrig tag i bollen annars!", var Theas motiv till handlingen. Svårt att säga emot, det var trots allt 19 andra hungriga 6-åringar på jakt efter samma boll, dock med fötterna. Thea har dock visat sig vara grym på inkast, så det tycker hon är väldigt roligt. Vesa tror att hon kommer att bli handbollsspelare till slut. Mig kvittar det, jag tycker det är underbart med all lagsport som utförs i lekande form när de är så här små. I augusti är Thea anmäld till en sommarskola vilket innebär en hel vecka med fotboll och lek under dagarna. Jag tänker att jag lika gärna kan sitta på en läktare och amma som hemma i soffan.

I höst är tanken att fotbollskursen skall övergå till att bli föräldraledd. Listor på olika poster har skickats ut till alla föräldrar. Har övervägt noga, men inser att min insats kanske ändå gör sig allra bäst utanför fotbollsplanen. Jag och Jon riktar därför in oss på de lite torrare posterna som tex web-ansvarig alternativt kassör. Tjoho.

Göte-la-borg!

I våras tog vi en tur till fina Göteborg. En kanonhelg med Morfar, Liseberg, Universeum och besök på kanske en av de bästa lekplatser jag sett, Plikta, som är belägen mitt i Slottskogen. Missa inte den om du av någon anledning befinner dig i Slottskogen i Göteborg. Med barn.

På väg mot Göteborg hittade vi den här hopp-borgen. 

Kolla vad snyggt Thea matchar borgen!

Resans absoluta höjdpunkt om du frågar Thea

Eftersom jag har en Lisebergskanin-karriär i ryggen så  var det underbart
att se Theas entusiasm över kaninerna. Bästa sommarjobbet, utan tvivel. Lite varmt dock.

Liseberg utan en mjukglass är uteslutet. 

Fem gånger i rad åkte Thea "Grodan", en slags mini-variant på Uppskjutet

En favorit. Jon och Thea åkte tills de blev yra. Det tog ungefär 4 åk. I sträck.

Siri var lite misstänksam mot de stora kaninerna
 och nöjde sig med en liten variant istället

Mycket nöjd Thea efter ett 9 timmar långt pass på Liseberg! Siri var också helnöjd
efter en dag med i princip obegränsad tillgång till smörgåsrån.

Plikta lekplats

Tack Morfar för den här gången!