NIKE

I november började Nike på dagis. DAGIS?? Vad sjutton hände med tiden? Själv har jag jobbat i flera månader och Jon varit hemma i ett gäng månader. Men att det redan var november och därmed inskolning damp ändå ner lite som en chock för både mig och Jon. Det är liksom slutet på en era. En era av föräldraledighet. Faktum är att en av oss varit föräldraledig sedan vi flyttade till Ekerö och omställningen som nu hägrar när båda jobbar och vi är inne i ett ekorrhjul med hämtning och lämning på skola och dagis med tre barn känns minst sagt brutal.

Eftersom Nike har hunnit bli drygt dubbel så gammal sedan jag sist lade in några bilder, känns det som att jag är skyldig henne lite uppdatering, här kommer det :-)

8 månader.
Vi jobbar med det här med snutte och napp med begränsad framgång.
Det är fortfarande bara mamma som funkar.

8 månader
Thea-mys

9 månader
Siri-mys

9 månader
Puss!

9 månder

9 månader

Barnaskaran
Det här med syskon är verkligen en hit, de är som små levande mobiler
 som hoppar runt överallt omkring dig 

Siri hjälper till att mata. Typ.

10 månader
Tandborstning är oväntat poppis. Det är tom på den nivån att du skriker förtvivlat när vi efter en kvart tar bort tandborsten. En kväll gav jag upp, då somnade du ammandes med en hand upp i vädret med - ja just det, en tandborste!

Besök hos gammel-morfar Albert

Bollar är toppen!

Storasystrar är inte dumt det heller

Theas Skolavslutning

Pappa-mys på uteplatsen

Det är svårt att gå. Då kan humöret lätt svikta

Om man inte får hjälp förstås. Då är det kul igen

Mat har blivit lite av en hobby

Finns liksom alltid en ny måltid att se fram emot...

Om man plötsligt inte blir jätte-jätte-trött

Nike 1 år!

En lite stabilare tjej på grönbete

13 månader

Här har vi en tjej som gillar att klättra upp på.... tja, allt

Fin-kramar!

14 månader

Nu manövreras lite mer avancerade åkdon

En liten söt som börjar gå!

En ovanligt söt unge

Du äter fortfarande som en häst (eller gris beroende på hur man ser på det)

Städhjälp

Världens bästa stora-syster

Kan det liksom bli mysigare än så här?

Fantastisk stass från 70-talet som har burits av både mig och Karin!

Hur många äpplen om dagen kan två barn äta? Svar: Väääldigt många

Medan Pappa hade kräk-sjuka så var vi på höstpromenad

Här är mitt försök till att inspirera barnen till julpyssel. Jag gjorde en, men ingen annan var intresserad av att göra fler

Årets julpyssel i form av en......ja, jag vet inte riktigt men låt oss kalla det en uggla.

En förvånad liten tomtenisse

Julaftons-kram med Farmor

Årets Julklapp är en ryggsäck!

Här är jag, 7 månader!

Hej! Ni känner säkert inte igen mig. Jag har redan hunnit bli snart 7 månader. Mamma har haft lite fullt upp men nu verkar hon äntligen vara på gång med lite uppdatering. Hon tyckte det kunde passa bra nu, medan hon själv är förkyld och storasyrran Siri har femte sjukan. Och framför allt, medan jag sover.

Jag får nog säga att jag har haft rätt softa 7 första månader. De (mina föräldrar alltså) kallar mig för prinsessan på ärten. Jag gillar nämligen INTE att bli lämnad själv att sova (undantaget bil och vagn) så de har fått kånka runt på mig ett par månader. Men, efter att ha skrikit de första två månaderna så har jag faktiskt blivit lite av ett mönsterbarn (om jag får säga det själv) på alla plan utom just det där med sovandet. Alltid nöjd och glad i övrigt är min nya melodi!

3 veckor och buren

Ni tar väl upp mig snart? Eller...???

Ta upp mig då!!!

2 månader och glad!

Fortfarande glad!

Spana in stassen, den hade min mamma och moster Karin när de var  små!

Jag och Morfar

Jag och Farmor

När jag var 3 månader fick jag träffa min gammel -morfar
  (och gammel-mormor men hon är inte med på bilden)

Pappa är bad-ansvarig i familjen.
Utan honom hade jag nog  aldrig blivit ren...

Inte för att skryta men motoriskt ligger jag i framkant.
Åtminstone så klår jag båda mina systrar med hälstlängder
vad gäller att ligga på mage och rulla (välta) runt.

Det är väl på sin plats att presentera sina föräldrar också. Här är  pappa.
Jag är 5 månader och pappa är lite äldre.

Jag och mamma. Ser ni att jag kan stå!??

Siri brukar ge mig leksaker, kastruller, frottéhanddukar och annat användbart.

Thea är den som är skojigast av allihop. Hon var den första som fick mig att gapskratta.
Roligast är när  hon dansar breakdance. Och så får man gröt ibland också, kanon.

Kan faktiskt själv också (6 månader)

Här är ett av mina små party-trick! Gör om det om ni kan.

Nu kommer en hel drös med bilder när jag är 6 månader. Mamma har valt dem för att jag är så fin. Och begåvad. Det syns förstås inte på bilderna men jag kan faktiskt säga bvvvvv, ta-ta-ta och frusta saliv på min omgivning. Gladaste ljudet är lite kanariefågel-inspirerat, riktigt höga, fina frekvenser.