Vattenkoppor!

Nu bockar vi av en barnsjukdom, nämligen vattkoppor. Ett gäng vattenfyllda blåsor pryder sedan igår kväll Theas lår och en VAB-plan är utarbetad inför de kommande två veckorna. Alltid trist med sjukdomar, men samtidigt skönt att beta av just vattenkoppor. Inte säkert att de andra 150 barn som också satt på Wallmans Intiman för att se Pelle Svanslös håller med om det dock... Som gammal trogen hypokondriker har jag naturligtvis lokaliserat några röda prickar på mig själv och oroar mig nu kraftigt (läs panik!) för att jag som barn skall ha lyckats undkomma denna sjukdom. Sannolikheten för det är förstås inte så stor, men jag har svårt att minnas vattkoppor själv. Men det lär man ju inom kort bli varse annars. Kliar gör det över hela kroppen, det har det gjort sedan jag såg Theas koppor :-)

Men livet är inte bara koppor, vi har i helgen haft besök av storasyster Linn som sov över mellan lördag och söndag. En kanonhelg med flera höjdpunkter:

Linn och Jon ger sig på Riverdance!

Ett parti corone mellan systrarna. Thea hade en alldeles speciell teknik som gick ut på att istället fösa ner ringarna i hålen.

Linn fick följa med Thea på söndags-gympan!

Syskon-mys på ett gymnastikgolv

Jon har styrkepass...

Akrobatik på hög nivå

Söndagen avslutades med teater, Pelle Svanslös på Wallmans. Kanske inte det bästa man upplevt i teaterväg, men Linn tyckte iallfall att det var toppen! Thea deklarerade att hon tyckte det var för mörkt i lokalen. Och Jon lade igår in en beställning på Adlibris på "Trotsboken":-)

En blivande gymnast?

Förra söndagen började Thea på gymnastik här i Frösunda. Och hennes entusiasm gick inte att ta miste på, hittills har hon mest fått se på när storasyster Linn gymnastiserar men nu var det alltså hennes egen tur att få känna på tjockmattor, bommar och ringar! Det är något visst med gymnastiksalsdoften. Själv förknippar jag den inte med så mycket glädje eftersom jag själv aldrig varit något gymnastiskt underverk och alltid tyckt att livet är en smula trevligare utan just redskapsgymnastik. Och kanske just därför, så kändes det fantastiskt att se Theas glädje över att få hoppa, krypa och hänga i alla saker. Och en eloge till Jons kollega Lena, som dragit igång verksamheten! Vem vet, om några veckor kanske jag också hänger i ett par ringar och bara
trivs!

Thea testar de små ringarna...

Och Jon klarar stationen med de stora ringarna, bra där!

Ett annat träningsredskap som Thea tycker är toppen är Jons mammas löpband. Efter en lunch hos Barbro för några veckor sedan och när det var dags att börja åka hem sa Jon "Näe, det börjar väl bli dags för oss att röra på oss". Thea lyste upp och utbrast, "Ja, Jon nu rör vi på oss!" och sprang och gjorde sig beredd på löpbandet. Det var bara att ta av sig jackan och börja löpa på bandet igen.

En lycklig tjej på ett löpband

Två ustlagna hjältar efter en insats på löpbandet