Fisk-händer och finska spetsar

Thea har bränt av några riktigt sköna citat senaste tiden. Här är ett litet axplock:

Thea, när hon vaknar till på natten när Jon tar ett blodsockervärde på henne "Jon, dina händer känns inte som vanligt. De känns som fisk!"

Eller när hon bullar upp med täcke och kuddar i sin säng när vi ska läsa på kvällen "Mamma, jag har så mycket skönt mys-material!"

En personlig favorit är när vi är nere på lekplatsen och Thea ser en hund promenera förbi med sin husse och upprymd utbrister "Mamma, titta! Jag tror att det skulle kunna vara en sån där finsk spets!"

Till sista citatet bör nämnas att Thea är fullständigt hooked på Bolibompas websida. Datorn i gästrummet benämns numera tom "Bolibompa-datorn". Tydligen har Dogge Doggelito nåt slags hundprogram som lotsar tittaren genom en mängd olika hundraser och som Thea fastnat för. Uppenbarligen har de behandlat rasen finsk spets redan.

Siri pladdrar även hon oavbrutet. Ännu väldigt oklart vad hon säger dock. Det är som om hon har ett eget litet språk där hon sitter och ljudar, pekar och gestikulerar entusiastiskt medan vi nickar uppmuntrande och försöker gissa vad hon vill. Jon tycker att det låter som Mandarin. Tänk, man kanske har närt ett språkgeni vid sin barm?

Skinka-pizza

I fredags var vi på pyjamas-party. Eller ja, Thea var bjuden på pyjamas-party men jag kommer liksom med på köpet när det är kalas hos kompisar. Jag valde dock att anlända utan pyjamas. Jag brukar vara den enda föräldern som stannar kvar, och försöker ofta göra mig så osynlig som möjligt så att Thea får kalasa i fred mellan insulinpennorna. För det blir ju en och annan. När det ska bjudas på korv med bröd, fika och därefter godis. Kvällens pyjamas-party bjöd på pizza-bak bland barnen. De delades in i tre lag som i omgångar fick göra var sin långpanna med pizza. Det här var väldigt roligt att se på så jag hade lite svårt att hålla mig "i kulisserna" den här kvällen. Födelsedagsbarnets pappa tyckte att varje lags pizza skulle ha ett riktigt bra namn. Första gruppen döpte sin till "Eric Saade-pizza". Inte helt otippat valde nästa lag att kalla sin för "Sean-Banan pizza". Sedan var det Theas och hennes lags tur. "Vad ska er pizza heta?", frågade Majas pappa. "Skinka-pizza!", utropade Thea. Jag tyckte det var väldigt roligt. Åtgången var dock begränsad, tom skinka-pizzans egna bagare drogs till de konkurrerande pizzorna.

U P P D A T E R I N G

Nu blir det uppdatering och bildkavalkad igen. Sådär som det kan bli när man inte har rört bloggen på ett par månader...

Alla goda ting är väl 3? Det tror iallafall vi som inväntar den här krabatens nedkomst om ca tre månader. Känns smått overkligt att Siri ska bli storasyster. Hon är liksom så liten själv och intet ont anande den stundade konkurrensen om uppmärksamhet. Thea tycker att det ska bli roligt med en lilla-syster till. För det står nämligen klart att det blir ett ytterligare tillskott till tjejligan :-)

Stora-systrar!

En glad påsk

Visst har man alltid vetat att påsken är godisets högtid men ligger det nästan inte något groteskt i när barn man aldrig sett förut, i 12-årsåldern, knackar på och säger glad påsk, sträcker fram en påse som redan är full med typ ett kilo godis? Jon tyckte att de verkade ha så det räckte och sa att vi inte hade något godis. "Ja men det gör inget", sa de glatt och traskade vidare med sina kassar till nästa hus. Något säger mig att vi kan ha färre påskfirare som knackar på vår dörr nästa år...

Thea ville förstås vara påskkärring här på gatan. Jag hör till den grupp av människor som anser att man bör ha något med sig när man går runt som påskkärring, för mig blir det rent tiggeri annars. Det har jag svårt för. Efter att ha övertygat Thea om att rita några påskkort så gav hon sig ut på sin vandring. Tre grannar fick påhälsning, och Thea visade sedan stolt upp sin lilla korg med ett 15-tal godisar i. "Mamma, jag tänkte att jag kanske kunde ta en godis nu och spara resten till en lördag?" Påsk kan vara tufft. I allafall om man är 5 år och har diabetes. Valet föll på en röd klubba.

Världens finaste påskkärring

Också Påsk-fin!

Påskris. Hör ju påsken till. Planen var förstås att gå ut och plocka ris i skogen ovanför oss. Men det var ingen som anmälde sig som frivillig i snö/regn kaoset så det fick bli någon slags juldekoration som blivit Siris fönster-lampa och därmed en året-runt produkt.

Nån slags fjäder-kreation. Med belysning.

Årets påskpyssel är helt och hållet Theas förtjänst. Hon hittade ett påskpyssel på Bolibompas hemsida med ingredienserna ägg, russin, dill-stjälkar och rädisor.

Theas fina påsk-möss!

Årets påskafton satsade jag på en skattjakt istället för att gömma ägg. Jag placerade ut ledtrådar från Påsk-haren Harry och tyckte förmodligen att det var minst lika kul som Thea, som sprang ut och in ur huset och upp och ner för trapporna i jakten på nästa ledtråd. Jakten slutade i torktumlaren. Thea fick bl a ett nytt yatzy med riktiga tärningar (vi har spelat Pippi-yatzyt som Thea fick i julklapp av Morfar dagligen och det var dags för en uppgradering), en ring, 2 små chokladharar från Lindt och liten påse med påsk-harar i skum (15 g invägda små harar för att vara exakt). Yatzyt var en riktig lyckoträff, annars slog det faktum att ingen annan fick skum-harar i sina ägg utan bara chokladharar, rätt högt. Siri fick en röd lastbil. Med flak. Barbro och Andreas fick utöver sina chokladharar triss-lotter utan vinst och Jon fick en smörgåsgrill (han provade att diska vår förra, det gick sådär). Efter skumhararna och chokladen rev vi av påsk-tårtan. Det var liksom lika bra när vi ändå var igång med sötsakerna. Årets påsktårta bestod av en marängtårta med apelsin och hallon. "Titta vad påskigt, mamma!", sa Thea förtjust när hon dekorerade med apelsinbitarna.

En himla härlig påsk helt enkelt!

Rum för barn

Måste ta tillfället i akt och slå ett slag för Kulturhuset i Stockholm. Och deras "Rum för barn". Hur bra som helst. Dessutom helt gratis (vilket uppskattas när parkeringsavgiften ändå uppgår till ett par hundralappar om man väljer att parkera lite centralt). Stort bibliotek, småbarnsavdelning, möjlighet att låna spel och det bästa av allt - en ateljé längst in i lokalen!

Thea målar en kanin

Siri "läser" en bok

Två mätta tjejer efter en lunch på kulturhuset

Som grädde på moset, så fyndade vi denna dag även en teak-byrå i stadsmissionens butik som ligger i anslutning till Kulturhuset. Varför man bara tog 600 kr för en jättefin 50-tals byrå är för mig ett mysterium. Kanske är det få som är bilburna och tycker det blir opraktiskt att ta byrån på huvudet och släpa hem den kommunalt från sergels torg. Det tyckte inte vi som också nöjt kunde konstatera att en mondeo verkligen är som ett lastfartyg, det går in hur mycket grejer som helst. Åtminstone minst en barnvagn och en byrå i bakluckan.

Semester-bilder

Egentligen var det tänkt som en weekend. En barnfri weekend. Vi har liksom insett att det kan dröja ett tag innan det blir läge för barnfri tid med tanke på sommarens nedkomst. Men det visade sig vara dyrare med weekend än en charter-vecka. Efter många turer och en rejäl dos med dåligt samvete så bokade vi en resa till Las Palmas, så barnfritt vi hade möjlighet till, dvs med Siri. Thea gjorde inte så stor grej av att inte följa med på resan. Eftersom hon visste att det ändå skulle vara för kallt i vattnet för att bada så tyckte hon det kändes roligare att få åka när det är varmare istället, vilket kommer att ske i höst när hennes farmor och farfar fyller år. Men magkänslan när planet lyfte utan Thea var förstås inget vidare. På Las Palmas möttes vi av kalla vindar och blåst, det blev jeans och tröja första dagarna. Och jag insåg att Thea, som skulle jämfört med Turkiet-resan i höstas, skulle blivit väldigt besviken. Dessutom var vattnet fullt av brännmaneter så även om man hade velat trotsa kylan så rekommenderades inte bad. Jag och Jon är varken soldyrkare eller strandliggare så vi var nöjda med att strosa mellan caféer, läsa en bok och bara ta det väldigt lugnt.

Eftersom vädret inte var i toppklass så var hotellets spa-avdelning en positiv överraskning.

Las Palmas. Ett tvättäkta resmål för pensionärer. Vi sänkte medelåldern rejält som hotellets enda barnfamilj. Det gjorde också hotellets enda och blonda barn-gäst extra populär bland såväl personal som hotellgäster. Och Siri var inte sen med att haka på, så fort hon fick ögonkontakt med någon la hon huvudet på sned och brände av ett leende som skulle få vilken hårding som helst att vekna. Genomgående för resan var annars bröd. Our savior. Vi märkte snabbt att med en brödbit i handen kunde Siri var nöjd nästan hur länge som helst. Eller åtminstone lika länge som brödbiten varade. (Nu är ju Siri mest glad hela tiden, men om man ville äta en middag i något som kan liknas vid lugn och ro, så var en noga utvald brödskalk det enda rätta. Skalkarna är bra på så sätt att de är lite svårmanövrerade för en 1-åring med endast två tänder, kort sagt det tar lite tid att tugga sig igenom).

Med en brödskalk

"Pappa ska bara vila lite, gumman. Här, ta en brödskalk!"

Ibland intogs kvällsgröt på hotellrummet istället. På golvet. Kändes liksom lite som att utfodra en hund när man ställde ner ett fat på golvet och Siri snabbt som tusan kom krypandes fram till skålen, redo att göra tabberas.

Efter ett par dagar i blåsten så valde vi att ta bussen söderut. Förvånat kunde vi konstatera att denna lilla ö inte har mindre än 4 olika klimatzoner, där Las Palmas är den minst solsäkra. Men det innebär å andra sidan färre turister och mer vanlig stad vilket ger pluspoäng hos mig och Jon. Efter en timmes bussresa söderut hamnar man i turist-träsk som Maspalomas och Puerto Rico. Ett par grader varmare och sol! Fast bad blev det inte mycket av ändå, vår lilla fröken madame är van vid uppvärmda pooler som håller en nivå på en sisådär 32 grader så hon tyckte inte att 18 grader höll måttet. Jag förstår henne. Vi gjorde två dagsturer söderut, därefter höll vi oss i Las Palmas som i slutet på veckan bjöd på soligare väder.

Fast vem behöver vatten när det finns sand? Siris lycka över sanden gick inte att ta miste på. Och det fanns det ju gott om.

Man kan gräva... det kluriga är att hålla spaden åt rätt håll så att man kan få på någon sand

Eller ösa sand mellan koppar. En populär aktivitet.

Väldigt populär aktivitet. Har aldrig sett Siri så koncentrerad förut.

Fokuserad..

Titta vad fint det blev efter en veckas ösande med sand. Nu kan Siri lägga en hatt på gatan, sätta sig på en pinnstol, virka på ett lapptäcke och vänta på att kosingen ska trilla in. Så gör i allafall kanarianer.

En strand-puss

Ja, jag var förstås också med på resan

På kanarisk lekplats

Den kanariska gungan fick med beröm godkänt av Siri

Siri känner ingen direkt stress inför sin motoriska utveckling. Enkelt uttryckt så har hon trivts väldigt bra med att sitta och hasa sig fram i maklig takt. Men under semestern tyckte vi oss se ett litet trendbrott. Nu skulle här promeneras.


Här vågar vi oss på en liten snurr


Många bilder på rad nu. Men den här är så söt.

Samma kategori som ovan. Söt.

Grupp-bild på semesterfirarna

Utöver sanden skulle jag nog säga att en annan av höjdpunkterna på resan (observera att detta endast är utifrån Siris perspektiv) var själva flygresorna. Massor med folk att flörta med, vagnar som åkte fram och tillbaka, tidningar att riva sönder etc. Siri bestämde sig för att inte missa en sekund av detta och var följaktligen vaken 4,5 av de 5 timmar långa flygningarna. Dock var hon nästan hela tiden på väldigt gott humör. Blev lite tjurig när brödet tog slut dock.

Hemma-bilder

Japp, så här såg det ut för bara ett par månader sen. Tyvärr i alldeles för få dagar.

Alltid skönt med en dusch på morgonkvisten

En glad buss-tur

Siri får skjuts till matbordet

Vi har lite kvar och jobba på gällande bordsskicket. Skeden hålls oftast i ett fast grepp med vänsterhanden medan högerhanden lassar in käket.

Fötter på matbordet ingår inte heller i vår uppfostran. Men hatten av för Siri som ens lyckas hiva upp ett ben i den positionen!

Mätt och glad!

Det dansas dagligen här hemma. På facebook kan man ju se vad folk spelar för musik på spotify. Jon lyssnar just nu rrrrrrätt mycket på Eric Saade och Jean Banan..

Lite missvisande bild, kusinerna brukar visserligen hänga i klasar runt Jon, men de brukar faktiskt se gladare ut. Tänk snart kravlar även kusin Nora fram också och inom en överskådlig framtid så har vi en liten lilla-syster som också vill vara med. Det blir 6 tjej-kusiner det. Som kommer att ha oändligt kul tillsammans. Samtidigt tänker jag tonåren. Herregud, 6 tonårs-tjejer? Tur att bara hälften av dem är mina.