Smultrontjuven

Vi har haft besök av en smultrontjuv. I form av en räv som återkommande stått och mumsat bland våra fina smultron. Det är en väldigt fin räv så vår första reaktion var att beundra den fina räven och ta lite bilder. Men när vår besökare började återkomma så övergick vår beundran i lite mer frustration. Räven är nämligen något mer tam än vad som är rimligt för en räv. Vi har varit bara ett par meter från räven utan att den gjort någon som helst indikation på att bli rädd och springa sin väg. Nej, han tar istället andra hållet runt studsmattan, springer förbi oss och återvänder till våra smultron.

Bandmask. I Eurpopa tämligen vanligt, i Sverige ännu mycket ovanligt. Men man har dock funnit bandmask hos ett fåtal rävar även i Sverige. (Tummen ner för EU som slopat karantän på hundar som släpat in bandmasken i landet) Det vill man helst inte åka på. Sannolikheten att räven ska ha bandmask samt dessutom bajsa på just våra smultron är förstås inte så stor, men när man sett en räv nosa och äta av smultronen vid upprepade tillfällen, känns det ändå halvkul att släppa loss sina barn på samma smultron dagen efter. Vi fattade det trista beslutet att kassera våra smultron. Jättetrist. Men därefter har vi bara sett räven använda vår trädgård som passage till andra, mer bär-rika trädgårdar på gatan.

Våra fina smultron