Dextrosol

I natt blev det dextrosol. Tre gånger fick jag väcka Thea och be henne knapra på dextro. Jag minns knappt hur många gånger jag var uppe och mätte hennes blodsocker, skulle tippa på sex gånger. Någonting håller på att hända med Theas värden. Vi misstänker att hon håller på att gå ur remissionsfasen, den sk smekmånadsfasen, vilket innebär att den lilla mängd insulinproduktion som Thea har kvar sedan hon fick diabetes sakta men säkert börjar ta slut i hennes kropp. Det innebär att vi kommer att få ställa om doser etc för att hitta rätt nivåer igen. Det kluriga när man befinner sig i övergången är att kroppen av någon anledning ibland låter sina egna betaceller jobba och ibland inte. Det gör det oerhört svårt att ställa in doser. Eftersom hon hamnat högt många nätter i rad valde vi att höja basinsulinet. Med facit i hand var det inte ett av våra bästa beslut. "Vad mycket dextrosol jag fick äta i natt, mamma!" saThea när hon vaknade och kröp ner bredvid Siri och gosade.

Statistik. Spelar liksom ingen roll hur låg sannolikheten för att drabbas av typ 1 diabetes är. Vi har den lik förbannat hos oss. Och jag tänker att varför kunde inte jag åka på den här skiten istället för Thea? Starka, modiga, fina Thea.