Ja, ni ser rätt. Min gröna pärla. På en bärgningsbil. Det här är lite utav en återblick från oktober. Det började med att jag och Jon tog en semestervecka på Malta. Efter två dagar fick jag extremt mycket sammandragningar och det kändes både otäckt och opraktiskt att vara på Malta och knappt kunna röra sig. Vi avbröt semestern och reste hem efter ett par dagar, trist förstås men semester kan vi åka på fler gånger, barn föder man trots allt inte så ofta. Och när jag såg en maltesisk prematuravdelning för mitt inre så var beslutet ganska enkelt. Väl hemkomna åkte vi till Danderyd för att kolla upp sammandragningarna (som förstås hade avtagit nästan helt i samma sekund som vi klev av planet i Nyköping..). Men det var inte bara jag som inte var i toppform, min bil hackade på ett lite oroväckande sätt på väg mot Danderyd. Med mig och bebisen var det ingen fara, sannolikt hade min kropp reagerat på den plötsliga lång-marsch min kropp utsattes för under vår upptäcktsfärd på Malta. Läkaren upplyste mig även om alla andra godsaker det finns att välja bland såsom foglossning och urinvägsinfektion, mysigt.
Det var dock värre med bilen visade det sig. Med mer tur än skicklighet kom vi förvisso hem med bilen men sen var det stopp. När bilen skulle bärgas till Volkswagen gick den inte ens att få igång längre. Domen från Volkswagen blev att hela motorn behövde bytas ut. Till en blyg kostnad om 25 000 kr. Till saken hör, att om bilen hade körts 400 mil mindre alternativt kraschat i maj istället så hade hela kalaset hamnat på en tillverkningsgaranti som gäller för bilar som körts mindre än 10 tusen mil alternativt är yngre än 8 år gammal. Surt sa räven. Räddaren i nöden blev firman som jag köpte bilen ifrån, som anser att motorn inte behöver bytas ut och kostnaderna kan därmed hållas nere. Dock har de haft bilen i en månad, men jag håller tummarna för att vi snart får återse min fina, gröna bil igen!
Jon tar sig ett maltesiskt dopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar