Jag har räknat lite. Och kommit fram till att Thea kommer att stickas med insulinpennor ca 2500 gånger. Varje år. Det är ganska mycket på en så liten kropp.
Oftast känns det nästan inget när man sätter insulinpennan. Men ibland, när man har otur, träffar man en nerv (eller nerva, som Thea säger) och då gör det tyvärr ganska ont. Jag har lyckats komma åt nerver flera gånger de senaste dagarna och Thea är numera orolig inför varje sprut-tillfälle att det ska hända igen. Det känns förkrossande att inte kunna lova henne att det inte kommer att ske igen. Häromdagen föreslog Jon, i ett försök att avdramatisera insulinpennorna, att Thea skulle få öva på honom med övningspennan (sockervatten). "Du får sticka mig hur många gånger du vill", sa Jon varpå Thea sken upp och utbrast "Får jag sticka dig tills vi träffar en nerva?!" Sagt och gjort. Efter middagen så tog Thea fram övningspennan och arbetade intensivt med att försöka hitta en nerv. Fast allra bäst tyckte hon nog om att försöka pressa fram en liiiiten droppe blod där nålen stuckit hål på huden. Nålarna är extremt fina så man får nypa rätt rejält om man ska lyckas pressa ut blod. Men Thea ger sig inte i första taget så Jons stackars lår såg lite härjat ut efter allt nypande i jakten på bloddroppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar